Flemish Baroque Era Painter, 1568-1625 was a Flemish painter, son of Pieter Brueghel the Elder and father of Jan Brueghel the Younger. Nicknamed "Velvet" Brueghel, "Flower" Brueghel, and "Paradise" Brueghel, of which the latter two were derived from favored subjects, while the former may refer to the velveteen sheen of his colors or to his habit of wearing velvet. He was born in Brussels. His father died in 1569, and then, following the death of his mother in 1578, Jan, along with his brother Pieter Brueghel the Younger ("Hell Brueghel") and sister Marie, went to live with their grandmother Mayken Verhulst (widow of Pieter Coecke van Aelst). She was an artist in her own right, and according to Carel van Mander, possibly the first teacher of the two sons. The family moved to Antwerp sometime after 1578. He first applied himself to painting flowers and fruits, and afterwards acquired considerable reputation by his landscapes and sea-pieces. He formed a style more independent of his father's than did his brother Pieter the Younger. His early works are often landscapes containing scenes from scripture, particularly forest landscapes betraying the influence of the master forest landscape-painter Gillis van Coninxloo. Later in his career, he moved toward the painting of pure landscapes and townscapes, and, toward the end, of still lifes. After residing long at Cologne he travelled into Italy, where his landscapes, adorned with small figures, were greatly admired. He left a large number of pictures, chiefly landscapes, which are executed with great skill. Many of his paintings are collaborations in which figures by other painters were placed in landscapes painted by Jan Brueghel.  Related Paintings of Jan Brueghel The Elder :. | Heilige Familie in einem Blumen und Fruchtekranz | orpheus in the underworld | Bouquet | Orpheus in the Underworld | Allegory of Sight and Smell |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Arent De Gelder
1645-1727 was one of Rembrandt's last pupils while in Amsterdam, studying in his studio from 1661 to 1663. He was not only one of the most talented of Rembrandt's pupils, but also one of his most devoted followers, for he was the only Dutch artist to paint in the tradition of Rembrandt's late style into the 18th century.
Imre Amos
Imre Ámos (1907, Nagykv, 1944 or 1945, Germany) was a twentieth century Hungarian Jewish painter. Following his studies at the Technical University, Budapest from 1927 to 1929, he enrolled in the Art School where he was a pupil of Gyula Rudnay. He married Margit Anna, also a painter.